söndag 16 december 2012

Le, Smilja

Boken handlar om kriget i Bosnien där en tonåring tjej med namnet Smilja beskrivs med och hur hon upplevde kriget tillsammans med sina föräldrar Helena, Drago och pojkvännen Marko. Tidigare fanns det ingen skillnad att vara bosnie, kroat eller serb, men när kriget bröt ut förändrades allt. Smilja förlorade sin bästa vän Daniela som var serb och sin storebror Petar som gick till milisen (militären) för att krigsförsvara sitt land. Tyvärr dog han då han trampade på en landmina som fans nergrävd under jorden. Personerna i boken presenteras när de kommunicerar med varandra. Helena är en tjej som är lite mullig och har brunt hår och bruna ögon. Hon är en sådan person som man kan lita på och som skulle kunna göra allt för sina närmaste hon bryr sig om och älskar. Hon blev kär i den serbiske pojken Marko som förlorade sin familj under kriget och som flydde till den lilla byn för skydd. Samtidigt så låg sanningen bakom att han var en krigssoldat som hade falsk identitet som Marko för att kunna skydda sig för kriget för att att han inte längre vill kriga och insåg att allt var propaganda av serberna. Han fick bo hos Smilja och hennes föräldrar under kriget. Hennes starka sidor var när hon under kriget visade sig väldigt modig och bitter då hon gick till affären med Marko för att köpa ransoneringsmat trotts att hennes mamma sagt att hon inte fick för alla bomberna som skjuts ner på gatorna. En till modig sida var när hon när hon hjälpte Marko från att bli sönderslagen av serberna i skolan och sade ifrån och hjälpte Marko upp. Det var Smiljas mål, att visa sig stark och att le för att tilltala att ingen kunde ta hennes leende från henne oavsett hur det stod till. Helena, Smiljas mamma är överbeskyddade, flitig, känslig och har koll på det hon gör så att allt ska bli rätt. Hon beskrevs inte så mycket utseendemässigt. Under kriget försökte hon vara stark för att inte låta sig påverkas av det som händer, men när hon får höra att hennes son är död bryter hon ut. Hon och Smilja blir uppdelade i ett ”lag” med kvinnor som ska iväg till ett skyddsläger medans Smiljas pappa blir separerad från de med resten av männen i väntan på att vad som helst ska kunna ske. Detta gör såklart Helena frustrerad och ledsen och hon sätter allt fokus på sin dotter för att få henne vid liv. Boken utspelar sig i en liten by, Iljava i Bosnien. Miljön är nästan helt bombaderad av minorna som finns under marken och av stridsvagnarna. Allt är nerrivet, sönder, grått och krigshotande. Inget är säkert längre och oron bara stiger ju mer dagarna går. Perioden på boken utspelar sig ett år och följs av kronologisk ordning. Betydelsen den har är att konsekvenserna blir större och konflikten ökar mellan muslimerna, kroaterna och serberna. Språket författaren använder är både vardaglig men samtidigt beskrivande på hur det egentligen var under kriget och hur man behandlades om man var muslim, kroat eller serb. Berättelsen är bra och mycket energisk med beskrivande känslor.






Jag tyckte att boken var väldigt intressant och historierik eftersom att man själv av denna berättelse fick en uppfattning av hur man blev behandlad som muslim, kroat eller serb och vad i stort sett krigets uppgång låg bakom på. Det jag tyckte bäst om var när Smilja satt med Daniella vid en flod och diskuterade om varför de inte skulle kunna vara vänner och vad anledningen var. Smiljas föräldrar hade sagt att serberna ville ta makt och göra det till ett ”Storserbien” medans Daniellas föräldrar hade sagt tvärtom fast om bosnierna. Där fanns det en efterfråga och man blev snabbt intresserad av vad som egentligen var sant och varför det hade blivit så orättvist. Jag identifierade mig till hennes mamma eftersom att jag både hade varit mycket orolig som mamma och överbeskyddande för att mina barn ska ha det bra. Det kräver mod att vara stark i en sådan situation. Titeln tycker jag uppfattas som att Smilja ska le och vara stark även hur jobbigt det är för att inte visa sin svaga punkt till de onda. Jag tyckte att slutet var bra eftersom att de hann fly från Bosnien och överlevde kriget. Nu vet jag i stort sett likadant som jag tidigare visste om detta krig eftersom jag skrivit en uppsats om de under majschemat i 8an, läst en liknande bok som heter Leila och har diskuterat med mina erfarna föräldrar som har varit med under kriget och som har berättat hur det var. Samtidigt var det intressant att få veta från ett annat perspektiv på hur det var för människorna som bodde i byar och vilka andra historier man får veta från boken. Jag tror att författaren vill ge bild på hur ett krig kan se ut och vilka konsekvenser den kan ge och att i slutändan så förlorar alla eftersom att våld inte löser några problem utan det är själva människan som åstadkommer problemet.
Jag skulle kunna skriva en liknande bok som beskriver när kriget började, hur det slutade och hur det är idag.
 


Av: Ema Muratagic 9A

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.